När ett öde träffar ens hjärta och man blir berörd till tårar

Jag spenderade gårdagen tillsammans med min stora dotter och hon vill se dokumentären om Avicii och jag hade ändå tänkt se den så det blev en myskväll med fruktsallad och en väldigt viktig film.

Hela filmen rörde upp många tankar i min skalle så sömnen i natt blev så där kan jag lova. Halvvägs in i filmen så kände jag att jag måste sätta mig och skriva detta då ämnet är så otroligt viktigt.

För några år sen såg jag även djävulsdansens avsnitt med Robert Pettersson, sångare i Takida som öppnade hela sitt liv för oss och berättade om sin djupa depression och stora problem han har i sitt liv och yrke.

 

 

Dessa två dokumentärer är otroligt lika och på ett sätt otroligt bra att de visas för oss.

Jag vill poängtera att jag beklarar Tims öde och vill absolut inte på något sätt trampa någon på tårna med denna text. Det är otroligt tragiskt och jag känner igen så mycket från filmen i mitt eget liv.

 

När ångestpåslaget är som störst

 

När Tim står på hotellet inför Ibiza spelningen som ska vara hans sista så känner jag igen mig något otroligt. Han har 30 min till han ska gå på scenen men gör allt han kan för att dra ut på det pga den otroliga ångest och stress han tampas med varje gång han måste upp och göra det som egentligen är hans passion, men hans kropp skriker om att slippa.

Jag kan sitta hemma i lugn och ro innan jobbet eller åka i tid men sitta kvar i bilen för att jag på något sätt mår bättre där. Jag vet inte om det är samma sak som fick Tim att stanna kvar på hotellet men jag känner igen det så väl.

För mig är det dock skillnad då jag älskar att göra det jag gör trots den tuffa ångesten innan.

När man sätter press på sig själv i sitt yrke kan det självklart bli så att ångesten blir så otroligt tuff att fajtas med. En fajt för att överleva, för att kunna betala sina räkningar och prestera för sina kunder och ev arbetsgivare.

Det är inte alltid som framgång är positiv och det ser vi tyvärr att många musiker och hollywood stjärnor hamnar i andra problem. Tyvärr är aldrig livet enkelt vare sig du är världsstjärna eller små företagare som mig.

 

Hur gör man för att hjälpa sig själv?

 

Ett av de generella problemen med ångest (depression) och utmattning är att det är sjukdomar som inte syns. Jag menar, syntes det på Tim när han väl står på podiet? Nej man går in i en roll och bara kör. Trycket över bröstet och andnöden gömmer man för att leverera det man får betalt för.

Att sen försöka att pausa och återhämta sig är både svårt och tidskrävande något jag tampas med samtidigt som pengarna måste in för att jag oxå har räkningar att betala. Den ständiga stressen att prestera och att få ihop ekonomin kan bara det räcka för att få kroppen att säga ifrån.

 

Vi servar vår bil för att den ska hålla länge, en äldre bil måste besiktas för att få lov att åka runt på våra vägar. Hur servar vi våra kroppar för att orka 80+ år? Ja det går inte genom att bara leva i vardagen som vi gör idag.

Hur många tankar bilen med diesel bara för att den är billigare? Så gör vi med våra kroppar idag. Vi tankar den så billigt det går och tror att det kommer hålla.

Går bilen sönder så det är för dyrt att fixa går det alltid att byta bil. Hur gör du med din kropp om det inte går att laga? En trasig höft går att byta ut idag men det med för begränsningar. Du kan idag t.o.m få ett nytt hjärta. Hur grymt är inte det!

Men vissa saker går inte att byta ut tyvärr. När det gäller hjärna och psykologiska besvär är det inte lika enkelt. Samma sak med tex sköldkörtel och binjurar. Vi har många organ i kroppen som är som motorn i bilen. De gör olika jobb och behövs för att helheten ska fungera. När kylaren på bilen går sönder kommer motorn koka. Samma sak kan hända i kroppen vilket gör att hjärnan och centrala nervsystemet blir överhettat. Förenklat sett så klart men ändå en viss sanning.

Jag lyssnade inte på min kropps signaler utan gjorde som många andra med alla mina gammal hashtags på instagram som.

#aldrigvila

#allin

#nopainnogain

#körbarakör

Och så vidare

Jag har nu snart 2 år av rehab för att få min kropp att läka och jag tror det tar ytterligare 1 år med mina rådande förutsättningar. I efterhand så ångrar jag mig verkligen. 2-3 år av mitt liv som bara försvunnit och en vardag jag inte önskar min värsta fiende. Om jag hade vetat vad jag vet idag om kroppen hade det aldrig hänt.

 

Varför låter vi det gå så långt att vi måste byta ut saker eller kroppens organ inte orkar mer?

 

Hur jag gör för att hjälpa mig själv kommer jag inte gå in på nu men det kommer som ett förhoppningsvis inspirerande blogginlägg senare. Helt utan vetenskap och enbart min egen tro på vad jag tror är rätt väg för mig.

 

Jag har bla två kommande utkast på blogginlägg på ämnet som just nu går under titlarna:

 

Landet hopplöshet och En vandrande zombie – levande död i vardagen

 

Där jag kommer öppna mitt hjärta och berätta min kamp för att återigen bli frisk och få tillbaka mitt liv jag hade innan min kropp sa ifrån.

Du har ett val varje dag, du väljer hur du vill se din vardag och det är det som skapar dina förutsättningar. Jag kan intyga att det inte alltid är lätt när det alltid känns som ett mörker. Men enda vägen ur det mörkret är att jobba med det varje dag.

”Du är inte ensam”

All kärlek <3

1 reaktion på ”När ett öde träffar ens hjärta och man blir berörd till tårar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *